Flora Gladh och alla ni andra som gått ur tiden. Ni som kunde berätta om era upplevelser under kriget, om era umbäranden i nazisternas läger. Om trauman och saknaden efter familjemedlemmar.
Vi glömmer er aldrig.
Min bok ”Inte glömma, inte minnas” är ett av de dokument som lever kvar. Floras röst går genom berättelsen, precis som Flora ville. Efter år av resor tillbaka till helvetet Birkenau och oräkneliga föreläsningar i skolar har din röst tystnat sedan 2012.
Men du lever vidare tack vare att du själv kom med idén att ditt liv skulle dokumenteras.
Den 27 januari i Karlstad Domkyrka kommer jag att medverka i ett samtal om Flora och hennes livsberättelse.
Varmt välkomna
Utdrag ur ” Inte glömma, inte minnas”
Ser Du
hur klövern och fibblan
viskar
med nedtyngda huvuden?
Du vet
varför stenarna
skriker om natten
och fåglarna gråter i gräset
Du vet
varför rösterna
aldrig tystnar
och du vet
varför vinden
prasslar så tyst
och ödmjukt i Björkhaget
Smyger på tå
mellan förfäders andar
som för att trösta
det som inte kan tröstas
Men kan Du förstå
att det växer blommor i Helvetet?