Floras röst i Sveriges museum om förintelsen

Bilder, sekvenser ur ett liv som började i den lilla ungerska staden Kecskemét och slutade i Deje många år senare. Ett par återbesök i helvetet tillsammans med överlevaren Flora Gladh som resulterade i min bok Inte glömma, inte minnas.

Flora i Auschwitz

På Floras uppdrag började jag 1996 att intervjua, lära känna en av de människor som upplevt och överlevt det som vi andra inte kan föreställa oss.
Jag gjorde ett försök att förstå; bandade många timmar vid köksbordet i Deje där Flora levde hela sitt vuxna liv sedan hon kommit från Bergen-Belsen med de Vita bussarna 1945.
Banden ska nu ingå i samlingarna i det som ska bli Sveriges museum om förintelsen i Stockholm. Forum för levande historia kommer att hämta materialet hos mig i Glaskogen eftersom det är alltför värdefullt för att skickas på annat sätt.
Nu kommer Floras röst att finnas för eftervärlden.
Bilderna från återbesök i hemstaden tillsammans med storebror Nandor som satt i Mauthausen under ondskans tid.

Han hade aldrig berättat för sin dotter, hon visste ingenting om vare sig förintelsen eller om pappans historia. Sitt namn Kati hade hon fått efter pappans yngsta syster Kati som fem år gammal förvisades till gaskammaren tillsamman med tre syskon, mamma och pappa medan Flora tittade på och inte förstod att det var sista gången hon såg dem.

Ett minneskapell i Kechkemet är allt som finns kvar. Deras namn i guldskrift på marmor.

Under besöket letar Flora efter den guldring hon gömde vid en gravsten på den judiska begravningsplatsen som låg granne med det lilla vita barndomshemmet. Ringen gömde hon för nazisterna den dagen familjen tvingades till gettot i väntan på transport till Auschwitz. Hon hittade aldrig ringen.

Trots allt bestämde Flora och jag att avsluta besöket i Ungern med en brakmiddag på en fin restaurang i den gamla delen, Buda. Under middagen spelade ett violinkapell för gästerna och en av violinisterna kom fram till vårt bord. Flora förklarade på ungerska att vi var från Sverige varvid han spelade nationalsången för oss. Trodde han. Men vi lät honom tro att Värmlandsvisan är Sveriges nationalsång. Inte oss emot.

Demokratiprojektet ”Inte glömma inte minnas” kommer att lyfta Floras historia, det ondas ansikte i dåtid nutid och framtid.
Nu är vi snart igång med arbetet att producera en föreställning, en film, och ett folkbildningsmaterial.
Vi vill vara en god kraft i våra barn och barnbarns framtid.

Debattartikel: Våga satsa på kulturen för att stärka demokratin

Vi tror på att skapa förändring genom igenkänning. Vi tror på att använda konst som en spegel där vi kan få syn på oss själva och vår samtid, skriver Sandra Backman, Eva Thorstensson och Pia Torstensson.

Fredagen den 23 oktober 2020 signerade hela Värmlands län demokratideklarationen för en stark demokrati. Kommittén Demokrati 100 år, Länsstyrelsen Värmland, Region Värmland och länets alla 16 kommuner deltog. Syftet med deklarationen är att konkretisera olika satsningar och initiativ kring demokratin.

Med anledning av Demokratiåret 2021 och Åsa Johanssons (S-ordförande i Värmland) debattartikel i NWT 22 maj vill vi nu uppmana fler politiker att backa civilsamhällets initiativ för att stärka demokratin och visa på ett enhälligt och tydligt ställningstagande mot högerextremism och antidemokratiska krafter.

2019 påbörjades arbetet med Demokratiprojektet ”Inte glömma, inte minnas”. Projektet är ett, partipolitiskt obundet, regionalt folkbildningsprojekt som vill använda sig av kultur för att stärka demokratin och motverka rasism och främlingsfientlighet. Till grund för projektets kärna ligger berättelsen om Flora Gladh. 1945 räddades Flora från nazisternas koncentrationsläger och kom med de vita bussarna till Deje. I dag är orten ett nav för vitmaktrörelsen. Smaka på den meningen.

Skolledare i Värmland vittnar om stora utmaningar i skolan med en växande andel unga som sympatiserar med högerextrema grupperingar. Enligt stiftelsen Expos årsrapport har det skett en markant ökning av högerextrema aktiviteter i Värmland.

Antalet aktiviteter har ökat med 76 procent från 63 aktiviteter 2019 till 111 aktiviteter 2020. Ökningen består till stor del av rekrytering av nya aktivister. Det vill säga; våra ungdomar. Enligt Värmlandsstrategin ligger Värmland på plats 17 av Sveriges 21 län när det kommer till öppenhet och tolerans. Det är en usel placering. Förändring behövs och är möjlig men vi måste då arbeta tillsammans på bred front.

Vi tror på att göra detta via folkbildning, konst och kultur. Att kulturen har en oerhörd betydelse har många av oss i dessa coronatider tveklöst kunnat konstatera. Kulturen är en viktig del av vårt samhälle – inte bara för att beröra människor på djupet utan via konsten kan vi också synliggöra samhällsstrukturer.

Vi tror på konsten som en direkt kanal till känslomässiga upplevelser och möjlighet till identifikation. Vi tror på att skapa förändring genom igenkänning. Vi tror på att använda konst som en spegel där vi kan få syn på oss själva och vår samtid. Alla i Värmland som överlevde Förintelsen och har berättat om den är döda. Det är vår skyldighet att föra dessa historier vidare. Det är det enskilda ödet som kan beröra oss djupast och vi är övertygade om att när saker blir personligt skapas en grogrund för förändring.

Efter att projektet uppmärksammats i media har personer i projektgruppen fått utstå både hat och regelrätta hot. Vi ser allvarligt på detta och vi vill inte skrämmas in i tystnad. Därför kräver vi nu att politiken agerar. Visa att ni menar allvar med deklarationen. Visa att ni står upp för den enskilde medborgaren, för civilsamhället, för konsten och för demokratin!

Sandra Backman
Skådespelare/regissör

Eva Thorstensson
Författare

Pia Torstensson
Projektledare

Publicerad i NWT 2021-06-04

>