Floras röst i Sveriges museum om förintelsen

Bilder, sekvenser ur ett liv som började i den lilla ungerska staden Kecskemét och slutade i Deje många år senare. Ett par återbesök i helvetet tillsammans med överlevaren Flora Gladh som resulterade i min bok Inte glömma, inte minnas.

Flora i Auschwitz

På Floras uppdrag började jag 1996 att intervjua, lära känna en av de människor som upplevt och överlevt det som vi andra inte kan föreställa oss.
Jag gjorde ett försök att förstå; bandade många timmar vid köksbordet i Deje där Flora levde hela sitt vuxna liv sedan hon kommit från Bergen-Belsen med de Vita bussarna 1945.
Banden ska nu ingå i samlingarna i det som ska bli Sveriges museum om förintelsen i Stockholm. Forum för levande historia kommer att hämta materialet hos mig i Glaskogen eftersom det är alltför värdefullt för att skickas på annat sätt.
Nu kommer Floras röst att finnas för eftervärlden.
Bilderna från återbesök i hemstaden tillsammans med storebror Nandor som satt i Mauthausen under ondskans tid.

Han hade aldrig berättat för sin dotter, hon visste ingenting om vare sig förintelsen eller om pappans historia. Sitt namn Kati hade hon fått efter pappans yngsta syster Kati som fem år gammal förvisades till gaskammaren tillsamman med tre syskon, mamma och pappa medan Flora tittade på och inte förstod att det var sista gången hon såg dem.

Ett minneskapell i Kechkemet är allt som finns kvar. Deras namn i guldskrift på marmor.

Under besöket letar Flora efter den guldring hon gömde vid en gravsten på den judiska begravningsplatsen som låg granne med det lilla vita barndomshemmet. Ringen gömde hon för nazisterna den dagen familjen tvingades till gettot i väntan på transport till Auschwitz. Hon hittade aldrig ringen.

Trots allt bestämde Flora och jag att avsluta besöket i Ungern med en brakmiddag på en fin restaurang i den gamla delen, Buda. Under middagen spelade ett violinkapell för gästerna och en av violinisterna kom fram till vårt bord. Flora förklarade på ungerska att vi var från Sverige varvid han spelade nationalsången för oss. Trodde han. Men vi lät honom tro att Värmlandsvisan är Sveriges nationalsång. Inte oss emot.

Demokratiprojektet ”Inte glömma inte minnas” kommer att lyfta Floras historia, det ondas ansikte i dåtid nutid och framtid.
Nu är vi snart igång med arbetet att producera en föreställning, en film, och ett folkbildningsmaterial.
Vi vill vara en god kraft i våra barn och barnbarns framtid.