Torbjörn Brännlund, ordförande Region Mitt, klipper bandet. Han flankeras i klippet av Eva Thorstensson och Therese Olsson Hugosson. Therese spelar därefter fanfar.
Under Säfflemârten öppnades de nya lokalerna på Sundsgatan.
Projektgruppen, Sandra, Eva och Pia presenterade Demokratiprojektet Inte glömma, inte minnas. Nya kontakter knöts som kan föra projektet även utanför länsgränsen.
Eva Thorstensson, författare, Pia Torstensson, projektledare och Sandra Backman, regissör och skådespelare
En skara trevliga säfflebor hade mött upp och trivdes i den nyrenoverade lokalen som nu ska fyllas av aktiviteter.
Therese Olsson Hugosson, regional föreningskontakt och genreutvecklare inom folklig musik som bjudit in till evenemanget bjöd på ett trevligt värdskap. Sveriges enda kvinnliga riksspelman på klarinett är hon också och det förstod vi när hon spelade tillsammans med sin man, riksspelmannen Alf Olsson.
En njutning att lyssna på och fascinerande att se deras samspel.
Vi önskar Therese lycka till med verksamheten och vi ses snart igen.
Region Mitt består av 5 län: Värmland, Västmanland, Örebro, Sörmland och Östergötland
Huvudvärk, sorg och oro när jag vaknar måndag morgon. Aldrig tidigare i Sverige har man behövt ett öppet samtal om demokrati så mycket som nu. Vi vet inte än hur valet slutar men…
Demokrati
handlar ju inte bara om att rösta. Det handlar om så mycket annat,
som mänskliga rättigheter, allas lika värde. Där vet vi inte var
vi hamnar om den blåbruna sidan vinner till sist.
Vårt
Demokratiprojekt som vi jobbat för att få stöd för sedan 2019. En
evig väntan på svar från beslutsfattare men även många positiva,
stöttande människor. Nio kommuner och Region Värmland,
Alfastiftelsen och COOP Värmland har idag ställt sig bakom men det
räcker inte för att vi ska kunna genomföra vårt projekt. Vi, som
alla andra behöver lön och trygga arbetsvillkor när vi ska
genomföra projektet.
Hela
idén bygger på min historia om Flora Gladh som var en av de
ungerska kvinnor som överlevde Auschwitz. En föreställning med
avstamp i detta och vidare till nu och framtid. För att starta
samtal framförallt i skolans klass 8, helst i hela Värmland.
Vi i projektgruppen tänker ofta på Floras ord under besök i Auschwitz: Låt inte detta hända igen och kom ihåg hur snabbt en förändring går.
Jag
har sett det lilla vitkalkade huset i Kechkemet i Ungern där Flora
och hennes familj bodde fram till 1944. Ett år då förföljelsen
blev till förintelse. Drygt 400 000 ungerska judar skickades i
godsvagnar direkt in i gaskamrarna. Flora miste mamma och pappa, fyra
småsyskon, den yngsta, Kati blev bara fem år. Flora förföljdes
ända in döden av mardrömmar om det ögonblick då dödsdoktorn
Mengele delade dem på avstigningsplatsen. Flora till vänster och
familjen till höger. Hon såg dem aldrig mera.
Flora upprepade under våra samtal: ”Det gick så fort!! Hatet och förföljelsen förändrade allt och en dag satt vi ett ghetto i hemstaden. Inte ens min pappa förstod vad som väntade oss när vi trängde in oss i godsvagnen”
Nu försöker vi lämna vidare det Flora gav oss. Ett förtroende att vi ska försöka göra allt i vår makt. Förhindra att människor särbehandlas på grund av etnicitet i vårt land Sverige.
Vi
vill fortsatt ha ett öppet Sverige att lämna till våra barn och
barnbarn.
