Författare: Eva

Vi kan med stolthet uppmärksamma er att EXPO skriver om Demokratiprojektet ”Inte glömma inte minnas”!

Nu är vi igång med Demokratiprojektet ”Inte glömma inte minnas”

Ingesund nästa på vår resa.
Bokkafé nu på måndag den 6 mars.

Arbetet fortsätter nu med produktion av förställning som bygger på min bok ”Inte glömma, inte minnas”, folkbildningsmaterial och en film på hela processen producerad av Sebra film.

Välkomna!

En minnesvärd dag på flera sätt.

Denna dag blev starten för Demokratiprojektet ”Inte glömma, inte minnas”.
Efter drygt fyra års kamp för att få ihop medel till projektet ser vi nu att vi har möjlighet att börja.
Tio kommuner i Värmland och Region Värmland stöttar finansiellt.
Alfastiftelsen
Sponsor: COOP Värmland.
2500 elever i årskurs åtta kommer att få del av projektet.
Flora skulle ha gillat den nyheten.
Hennes uppmaning till oss när vi besökte lägret där hennes familj mördades:
Glöm aldrig detta.
För min historia vidare.
Ja, Flora, det gör vi nu.

Under förmiddagen hördes Pia, Sandra och Eva i Sveriges Radio Värmland
Kvällens program i Domkyrkan blev minnesvärd.
Inför en fullsatt kyrka bjöds på vacker musik och ett samtal om tre människor som överlevde Förintelsen men som inte längre finns bland oss.
Walter Kielba som företräddes av dottern Susanne.
Joost Lakmaker, Stig Andersson som skrivit boken om Joost.
Eva Thorstensson som berättade om Flora Gladh.

”Det finns de som säger
att detta aldrig har hänt”

Första strofen i boken om Flora (Inte glömma, inte minnas) blir brännande aktuell
när nyheten når oss dagen efter Förintelsens minnesdag:
Flera banderoller sitter längs E18 genom Karlstad med budskapet att det aldrig har hänt.

Vi kämpar för sanningen.

Tack Flora,för att du så generöst delat med dig av dina minnen och ditt liv. Du har gett mig tillträde
till dina tankar och jag ser det som en ynnest. Tack för att du under arbetets gång visade att du litade på mig. Och tack för all god mat du lagat. (Eva Thorstensson författare)

Flora, jag lovade dig att berätta om ditt livsöde. Eva och jag satt med dig på en bänk i Krakow. året var 1996 .Eva var där med dig för att göra research om ditt livsöde. Du vänder dig till mig och säger, lova att aldrig glömma min berättelse, fortsätt berätta! Dina varma ögon mötte mina och jag lovade där och då att hålla det löftet. Det ögonblicket har följt mig genom livet. (Pia Torstensson, projektledare)

2018 träffades Pia och Eva igen för att gå vidare med din berättelse Flora, utifrån boken Eva skrev, ”Inte glömma inte minnas”. Vi startade vår resa i Värmland för att hitta förening/studieförbund som ville vara med på denna resan. Vi presenterade våra tankar för Sandra Backman, skådespelare/regissör, som läste boken och kände direkt att det här kan man gestalta. Hon var med på den resan från den stunden, våren 2019.

Vi tog kontakt med Bitte Wallin, nationell samordnare Forum för levande historia, och träffade henne under hösten 2019. Bitte tyckte projektet var bra, hon gav oss ett namn, Maria Rydén Kulturens Bildningsverksamhet, så vi kontaktade henne. I februari 2020 träffade vi Maria och hon blev direkt intresserad av det projekt vi presenterade. Några veckor senare hade Kulturens Bildningsförbund tagit beslut om att ställa sig som projektägare till projektet. Nu började vårt arbete att hitta finansiärer, vilket i sig varit en resa som varit rätt brokig. Nu är vi framme och vi startar 1 februari 2023. Tack till er alla som trott på oss, ett speciellt tack till Maria Rydén, Förbundschef Kulturens Bildningsförbund! Utan dig hade vi inte kunnat genomföra projektet. Det finns alltid ett ljus.

Det finns de som säger att detta aldrig hänt

De har aldrig hört taggtråden sjunga om natten
De har aldrig sett kvinnor krypa nakna mot döden
Du såg piskorna dansa över skändande kroppar
Du kan än höra dunset då hårt möter mjukt och
hur en människa kväver ett skrik
Genom ett titthål i väggen så nära att du kunnat
sträcka ut handen och smeka en skallig hjässa
Men vad skulle det tjäna till och vem skulle
du välja i sorgens inferno

Det finns de som säger att detta aldrig hänt
(ur boken Inte glömma inte minnas)

---

PRESSMEDDELANDE FRÅN KULTURENS BILDNINGSVERKSAMHET

Nu startar Demokratiprojektet ” Inte glömma inte minnas” i Värmland.

Första februari 2023 startar studieförbundet Kulturens Bildningsverksamhet Demokratiprojektet ” Inte glömma, inte minnas” i Värmland.

Antisemitism, rasism och hatbrott är stora samhällsproblem och på många orter kan vi idag se en växande normalisering av främlingsfientlighet. Projektets syfte är att få syn på hur rasism tar sig uttryck i vårt samhälle idag, bredda kunskapen om vardagsrasism och ge fler modet att våga stå upp för varandra.

Demokratiprojektet Inte glömma, inte minnas är folkbildningsbaserat och omfattar en föreställning, ett studiematerial och en film. Utgångspunkten är Eva Thorstenssons bok Inte glömma, inte minnas, som handlar om Flora Gladh som överlevde förintelsen och kom till Deje i Värmland med de Vita Bussarna 1945. Idag har vi inga förintelseöverlevare kvar i Värmland som kan berätta, och det är därför än viktigare att vi för Floras historia vidare. Projektet lyfter även senare händelser och berör tendenser i vår tid som det är viktigt att hesitera inför.

Teaterföreställningen vänder sig i dagsläget primärt till skolelever i årskurs åtta, men ett antal offentliga föreställningar kommer också att äga rum. Det studiematerial som utformas är tänkt att fungera som stöd för den som vill leda samtal om rasism, demokrati och alla människors lika värde. Materialet ska kunna användas både inom skolans undervisning, i föreningslivet och på arbetsplatser. Föreställningen kommer dessutom att filmdokumenteras för att senare kunna användas som diskussionsunderlag i framtida folkbildningsverksamhet.

Produktion av föreställningen och utformningen av studiematerial/film sker under våren 2023. Under hösten blir det dags för Demokratiprojektet att turnera och besöka flertalet kommuner Värmland.

Det svenska samhällets demokrati bygger i hög grad på att det finns ett brett engagemang i civilsamhället. Folkbildningen fyller en viktig funktion både som demokrati- och kunskapsfrämjare och konsten erbjuder oss möjlighet att beröra människor på djupet.

Vi initiativtagare tror på det fysiska mötet som uppstår med teatern som konstform och för oss har det varit centralt att nå ut till en inte redan invigd målgrupp.

Initiativtagare till projektet är:
Pia Torstensson, projektledare
Eva Thorstensson, författare
Sandra Backman, skådespelare/regissör

Finansiärer:
Kommuner: Arvika, Karlstad, Kristinehamn, Forshaga, Munkfors, Hagfors, Torsby, Hammarö, Eda, Kil samt Region Värmland och Alfastiftelsen.

Sponsring: COOP Värmland

Samarbetspartner:
Agera Värmland, Riksteatern Värmland, Länsstyrelsen i Värmland, PRO Värmland.

För mer information om projektet kontakta :
Projektledare, Kulturens Bildningsverksamhet
Pia Torstensson
070-6961827

Flora Gladh och alla ni andra som gått ur tiden. Ni som kunde berätta om era upplevelser under kriget, om era umbäranden i nazisternas läger. Om trauman och saknaden efter familjemedlemmar.
Vi glömmer er aldrig.
Min bok ”Inte glömma, inte minnas” är ett av de dokument som lever kvar. Floras röst går genom berättelsen, precis som Flora ville. Efter år av resor tillbaka till helvetet Birkenau och oräkneliga föreläsningar i skolar har din röst tystnat sedan 2012.
Men du lever vidare tack vare att du själv kom med idén att ditt liv skulle dokumenteras.

Den 27 januari i Karlstad Domkyrka kommer jag att medverka i ett samtal om Flora och hennes livsberättelse.
Varmt välkomna

Utdrag ur ” Inte glömma, inte minnas”

Ser Du
hur klövern och fibblan
viskar
med nedtyngda huvuden?
Du vet
varför stenarna
skriker om natten
och fåglarna gråter i gräset
Du vet
varför rösterna
aldrig tystnar
och du vet
varför vinden
prasslar så tyst
och ödmjukt i Björkhaget
Smyger på tå
mellan förfäders andar
som för att trösta
det som inte kan tröstas
Men kan Du förstå
att det växer blommor i Helvetet?

Under Säfflemârten öppnades de nya lokalerna på Sundsgatan.

Projektgruppen, Sandra, Eva och Pia presenterade Demokratiprojektet Inte glömma, inte minnas.
Nya kontakter knöts som kan föra projektet även utanför länsgränsen.

En skara trevliga säfflebor hade mött upp och trivdes i den nyrenoverade lokalen som nu ska fyllas av aktiviteter.

Therese Olsson Hugosson, regional föreningskontakt och genreutvecklare inom folklig musik som bjudit in till evenemanget bjöd på ett trevligt värdskap.
Sveriges enda kvinnliga riksspelman på klarinett är hon också och det förstod vi när hon spelade tillsammans med sin man, riksspelmannen Alf Olsson.

En njutning att lyssna på och fascinerande att se deras samspel.

Vi önskar Therese lycka till med verksamheten och vi ses snart igen.

Region Mitt består av 5 län: Värmland, Västmanland, Örebro, Sörmland och Östergötland

Huvudvärk, sorg och oro när jag vaknar måndag morgon. Aldrig tidigare i Sverige har man behövt ett öppet samtal om demokrati så mycket som nu. Vi vet inte än hur valet slutar men…

Demokrati handlar ju inte bara om att rösta. Det handlar om så mycket annat, som mänskliga rättigheter, allas lika värde. Där vet vi inte var vi hamnar om den blåbruna sidan vinner till sist.

Vårt Demokratiprojekt som vi jobbat för att få stöd för sedan 2019. En evig väntan på svar från beslutsfattare men även många positiva, stöttande människor. Nio kommuner och Region Värmland, Alfastiftelsen och COOP Värmland har idag ställt sig bakom men det räcker inte för att vi ska kunna genomföra vårt projekt. Vi, som alla andra behöver lön och trygga arbetsvillkor när vi ska genomföra projektet.

Hela idén bygger på min historia om Flora Gladh som var en av de ungerska kvinnor som överlevde Auschwitz. En föreställning med avstamp i detta och vidare till nu och framtid. För att starta samtal framförallt i skolans klass 8, helst i hela Värmland.

Vi i projektgruppen tänker ofta på Floras ord under besök i Auschwitz:
Låt inte detta hända igen och kom ihåg hur snabbt en förändring går.

Jag har sett det lilla vitkalkade huset i Kechkemet i Ungern där Flora och hennes familj bodde fram till 1944. Ett år då förföljelsen blev till förintelse. Drygt 400 000 ungerska judar skickades i godsvagnar direkt in i gaskamrarna. Flora miste mamma och pappa, fyra småsyskon, den yngsta, Kati blev bara fem år. Flora förföljdes ända in döden av mardrömmar om det ögonblick då dödsdoktorn Mengele delade dem på avstigningsplatsen. Flora till vänster och familjen till höger. Hon såg dem aldrig mera.

Flora upprepade under våra samtal:
”Det gick så fort!!  Hatet och förföljelsen förändrade allt och en dag satt vi ett ghetto i hemstaden. Inte ens min pappa förstod vad som väntade oss när vi trängde in oss i godsvagnen” 

Nu försöker vi lämna vidare det Flora gav oss. Ett förtroende att vi ska försöka göra allt i vår makt. Förhindra att människor särbehandlas på grund av etnicitet i vårt land Sverige.

Vi vill fortsatt ha ett öppet Sverige att lämna till våra barn och barnbarn. 

Nu är det 27 januari 2022 och den dag som heter Förintelsens minnesdag.
Detta datum 1945 intog ryska armén Auschwitz Birkenau där du suttit sedan sommaren 1944 då du tillsammans med din familj transporterats i en godsvagn likt kreatur direkt in genom helvetets portar. Detta utan att ni visste vad som komma skulle.
Där försvann dina nära och kära. Mamma, pappa, Sanyi, Joska, Tetsa och lilla femåriga Katie. Du såg dem aldrig mer och bar dem och ditt trauma genom livet.
Själv var du den 27 januari inte kvar i Auschwitz utan på väg genom ett vintrigt landskap till fots tillsammans med tusentals andra som tvingats ut på vägarna i det som kallas dödsmarschen. Den som vacklade sköts till döds, den som blev liggande vid vägkanten lämnades kvar med frostig sten som kudde och snön som täcke.
För nu hade tyskarna uppfunnit ett nytt sätt att döda de som inte var värdiga det tyska riket.
Du stapplade in i ett annat och om möjligt ännu mera helvetiskt läger. Bergen Belsen i Tyskland. Det skulle dröja till 15 april innan brittiska styrkor befriade lägret. Då var du dödligt sjuk i tyfus men valde själv att låta dig transporteras till Sverige via de vita bussarna.
Du fick ett långt liv sedan du kommit till Sverige och bosatte dig i Deje. Du bildade din egen familj och arbetade i många år på Tetrapak. När du lämnade livet 2012 hade du överlevt ett av de värsta brott mot mänskligheten som världen skådat.

Vi kommer aldrig att glömma dig Flora.