Denna dag blev starten för Demokratiprojektet ”Inte glömma, inte minnas”. Efter drygt fyra års kamp för att få ihop medel till projektet ser vi nu att vi har möjlighet att börja. Tio kommuner i Värmland och Region Värmland stöttar finansiellt. Alfastiftelsen Sponsor: COOP Värmland. 2500 elever i årskurs åtta kommer att få del av projektet. Flora skulle ha gillat den nyheten. Hennes uppmaning till oss när vi besökte lägret där hennes familj mördades: Glöm aldrig detta. För min historia vidare. Ja, Flora, det gör vi nu.
Under förmiddagen hördes Pia, Sandra och Eva i Sveriges Radio Värmland Kvällens program i Domkyrkan blev minnesvärd. Inför en fullsatt kyrka bjöds på vacker musik och ett samtal om tre människor som överlevde Förintelsen men som inte längre finns bland oss. Walter Kielba som företräddes av dottern Susanne. Joost Lakmaker, Stig Andersson som skrivit boken om Joost. Eva Thorstensson som berättade om Flora Gladh.
”Det finns de som säger att detta aldrig har hänt”
Första strofen i boken om Flora (Inte glömma, inte minnas) blir brännande aktuell när nyheten når oss dagen efter Förintelsens minnesdag: Flera banderoller sitter längs E18 genom Karlstad med budskapet att det aldrig har hänt.
Tack Flora,för att du så generöst delat med dig av dina minnen och ditt liv. Du har gett mig tillträde till dina tankar och jag ser det som en ynnest. Tack för att du under arbetets gång visade att du litade på mig. Och tack för all god mat du lagat. (Eva Thorstensson författare)
Eva Thorstensson
Flora, jag lovade dig att berätta om ditt livsöde. Eva och jag satt med dig på en bänk i Krakow. året var 1996 .Eva var där med dig för att göra research om ditt livsöde. Du vänder dig till mig och säger, lova att aldrig glömma min berättelse, fortsätt berätta! Dina varma ögon mötte mina och jag lovade där och då att hålla det löftet. Det ögonblicket har följt mig genom livet. (Pia Torstensson, projektledare)
Pia Torstensson
2018 träffades Pia och Eva igen för att gå vidare med din berättelse Flora, utifrån boken Eva skrev, ”Inte glömma inte minnas”. Vi startade vår resa i Värmland för att hitta förening/studieförbund som ville vara med på denna resan. Vi presenterade våra tankar för Sandra Backman, skådespelare/regissör, som läste boken och kände direkt att det här kan man gestalta. Hon var med på den resan från den stunden, våren 2019.
Sandra Backman
Vi tog kontakt med Bitte Wallin, nationell samordnare Forum för levande historia, och träffade henne under hösten 2019. Bitte tyckte projektet var bra, hon gav oss ett namn, Maria Rydén Kulturens Bildningsverksamhet, så vi kontaktade henne. I februari 2020 träffade vi Maria och hon blev direkt intresserad av det projekt vi presenterade. Några veckor senare hade Kulturens Bildningsförbund tagit beslut om att ställa sig som projektägare till projektet. Nu började vårt arbete att hitta finansiärer, vilket i sig varit en resa som varit rätt brokig. Nu är vi framme och vi startar 1 februari 2023. Tack till er alla som trott på oss, ett speciellt tack till Maria Rydén, Förbundschef Kulturens Bildningsförbund! Utan dig hade vi inte kunnat genomföra projektet. Det finns alltid ett ljus.
Maria Rydén, foto: Stina Gullander
Det finns de som säger att detta aldrig hänt
De har aldrig hört taggtråden sjunga om natten De har aldrig sett kvinnor krypa nakna mot döden Du såg piskorna dansa över skändande kroppar Du kan än höra dunset då hårt möter mjukt och hur en människa kväver ett skrik Genom ett titthål i väggen så nära att du kunnat sträcka ut handen och smeka en skallig hjässa Men vad skulle det tjäna till och vem skulle du välja i sorgens inferno
Det finns de som säger att detta aldrig hänt (ur boken Inte glömma inte minnas)
PRESSMEDDELANDE FRÅN KULTURENS BILDNINGSVERKSAMHET
Nu startar Demokratiprojektet ” Inte glömma inte minnas” i Värmland.
Första februari 2023 startar studieförbundet Kulturens Bildningsverksamhet Demokratiprojektet ” Inte glömma, inte minnas” i Värmland.
Antisemitism, rasism och hatbrott är stora samhällsproblem och på många orter kan vi idag se en växande normalisering av främlingsfientlighet. Projektets syfte är att få syn på hur rasism tar sig uttryck i vårt samhälle idag, bredda kunskapen om vardagsrasism och ge fler modet att våga stå upp för varandra.
Demokratiprojektet Inte glömma, inte minnas är folkbildningsbaserat och omfattar en föreställning, ett studiematerial och en film. Utgångspunkten är Eva Thorstenssons bok Inte glömma, inte minnas, som handlar om Flora Gladh som överlevde förintelsen och kom till Deje i Värmland med de Vita Bussarna 1945. Idag har vi inga förintelseöverlevare kvar i Värmland som kan berätta, och det är därför än viktigare att vi för Floras historia vidare. Projektet lyfter även senare händelser och berör tendenser i vår tid som det är viktigt att hesitera inför.
Teaterföreställningen vänder sig i dagsläget primärt till skolelever i årskurs åtta, men ett antal offentliga föreställningar kommer också att äga rum. Det studiematerial som utformas är tänkt att fungera som stöd för den som vill leda samtal om rasism, demokrati och alla människors lika värde. Materialet ska kunna användas både inom skolans undervisning, i föreningslivet och på arbetsplatser. Föreställningen kommer dessutom att filmdokumenteras för att senare kunna användas som diskussionsunderlag i framtida folkbildningsverksamhet.
Produktion av föreställningen och utformningen av studiematerial/film sker under våren 2023. Under hösten blir det dags för Demokratiprojektet att turnera och besöka flertalet kommuner Värmland.
Det svenska samhällets demokrati bygger i hög grad på att det finns ett brett engagemang i civilsamhället. Folkbildningen fyller en viktig funktion både som demokrati- och kunskapsfrämjare och konsten erbjuder oss möjlighet att beröra människor på djupet.
Vi initiativtagare tror på det fysiska mötet som uppstår med teatern som konstform och för oss har det varit centralt att nå ut till en inte redan invigd målgrupp.
Initiativtagare till projektet är: Pia Torstensson, projektledare Eva Thorstensson, författare Sandra Backman, skådespelare/regissör
Finansiärer: Kommuner: Arvika, Karlstad, Kristinehamn, Forshaga, Munkfors, Hagfors, Torsby, Hammarö, Eda, Kil samt Region Värmland och Alfastiftelsen.
Sponsring: COOP Värmland
Samarbetspartner: Agera Värmland, Riksteatern Värmland, Länsstyrelsen i Värmland, PRO Värmland.
För mer information om projektet kontakta : Projektledare, Kulturens Bildningsverksamhet Pia Torstensson 070-6961827
Flora Gladh och alla ni andra som gått ur tiden. Ni som kunde berätta om era upplevelser under kriget, om era umbäranden i nazisternas läger. Om trauman och saknaden efter familjemedlemmar. Vi glömmer er aldrig. Min bok ”Inte glömma, inte minnas” är ett av de dokument som lever kvar. Floras röst går genom berättelsen, precis som Flora ville. Efter år av resor tillbaka till helvetet Birkenau och oräkneliga föreläsningar i skolar har din röst tystnat sedan 2012. Men du lever vidare tack vare att du själv kom med idén att ditt liv skulle dokumenteras.
Den 27 januari i Karlstad Domkyrka kommer jag att medverka i ett samtal om Flora och hennes livsberättelse. Varmt välkomna
Utdrag ur ” Inte glömma, inte minnas”
Ser Du hur klövern och fibblan viskar med nedtyngda huvuden? Du vet varför stenarna skriker om natten och fåglarna gråter i gräset Du vet varför rösterna aldrig tystnar och du vet varför vinden prasslar så tyst och ödmjukt i Björkhaget Smyger på tå mellan förfäders andar som för att trösta det som inte kan tröstas Men kan Du förstå att det växer blommor i Helvetet?
Torbjörn Brännlund, ordförande Region Mitt, klipper bandet. Han flankeras i klippet av Eva Thorstensson och Therese Olsson Hugosson. Therese spelar därefter fanfar.
Under Säfflemârten öppnades de nya lokalerna på Sundsgatan.
Projektgruppen, Sandra, Eva och Pia presenterade Demokratiprojektet Inte glömma, inte minnas. Nya kontakter knöts som kan föra projektet även utanför länsgränsen.
Eva Thorstensson, författare, Pia Torstensson, projektledare och Sandra Backman, regissör och skådespelare
En skara trevliga säfflebor hade mött upp och trivdes i den nyrenoverade lokalen som nu ska fyllas av aktiviteter.
Therese Olsson Hugosson, regional föreningskontakt och genreutvecklare inom folklig musik som bjudit in till evenemanget bjöd på ett trevligt värdskap. Sveriges enda kvinnliga riksspelman på klarinett är hon också och det förstod vi när hon spelade tillsammans med sin man, riksspelmannen Alf Olsson.
En njutning att lyssna på och fascinerande att se deras samspel.
Vi önskar Therese lycka till med verksamheten och vi ses snart igen.
Region Mitt består av 5 län: Värmland, Västmanland, Örebro, Sörmland och Östergötland
Huvudvärk, sorg och oro när jag vaknar måndag morgon. Aldrig tidigare i Sverige har man behövt ett öppet samtal om demokrati så mycket som nu. Vi vet inte än hur valet slutar men…
Demokrati
handlar ju inte bara om att rösta. Det handlar om så mycket annat,
som mänskliga rättigheter, allas lika värde. Där vet vi inte var
vi hamnar om den blåbruna sidan vinner till sist.
Vårt
Demokratiprojekt som vi jobbat för att få stöd för sedan 2019. En
evig väntan på svar från beslutsfattare men även många positiva,
stöttande människor. Nio kommuner och Region Värmland,
Alfastiftelsen och COOP Värmland har idag ställt sig bakom men det
räcker inte för att vi ska kunna genomföra vårt projekt. Vi, som
alla andra behöver lön och trygga arbetsvillkor när vi ska
genomföra projektet.
Hela
idén bygger på min historia om Flora Gladh som var en av de
ungerska kvinnor som överlevde Auschwitz. En föreställning med
avstamp i detta och vidare till nu och framtid. För att starta
samtal framförallt i skolans klass 8, helst i hela Värmland.
Vi i projektgruppen tänker ofta på Floras ord under besök i Auschwitz: Låt inte detta hända igen och kom ihåg hur snabbt en förändring går.
Jag
har sett det lilla vitkalkade huset i Kechkemet i Ungern där Flora
och hennes familj bodde fram till 1944. Ett år då förföljelsen
blev till förintelse. Drygt 400 000 ungerska judar skickades i
godsvagnar direkt in i gaskamrarna. Flora miste mamma och pappa, fyra
småsyskon, den yngsta, Kati blev bara fem år. Flora förföljdes
ända in döden av mardrömmar om det ögonblick då dödsdoktorn
Mengele delade dem på avstigningsplatsen. Flora till vänster och
familjen till höger. Hon såg dem aldrig mera.
Flora upprepade under våra samtal: ”Det gick så fort!! Hatet och förföljelsen förändrade allt och en dag satt vi ett ghetto i hemstaden. Inte ens min pappa förstod vad som väntade oss när vi trängde in oss i godsvagnen”
Nu försöker vi lämna vidare det Flora gav oss. Ett förtroende att vi ska försöka göra allt i vår makt. Förhindra att människor särbehandlas på grund av etnicitet i vårt land Sverige.
Vi
vill fortsatt ha ett öppet Sverige att lämna till våra barn och
barnbarn.
Nu är det 27 januari 2022 och den dag som heter Förintelsens minnesdag. Detta datum 1945 intog ryska armén Auschwitz Birkenau där du suttit sedan sommaren 1944 då du tillsammans med din familj transporterats i en godsvagn likt kreatur direkt in genom helvetets portar. Detta utan att ni visste vad som komma skulle. Där försvann dina nära och kära. Mamma, pappa, Sanyi, Joska, Tetsa och lilla femåriga Katie. Du såg dem aldrig mer och bar dem och ditt trauma genom livet. Själv var du den 27 januari inte kvar i Auschwitz utan på väg genom ett vintrigt landskap till fots tillsammans med tusentals andra som tvingats ut på vägarna i det som kallas dödsmarschen. Den som vacklade sköts till döds, den som blev liggande vid vägkanten lämnades kvar med frostig sten som kudde och snön som täcke. För nu hade tyskarna uppfunnit ett nytt sätt att döda de som inte var värdiga det tyska riket. Du stapplade in i ett annat och om möjligt ännu mera helvetiskt läger. Bergen Belsen i Tyskland. Det skulle dröja till 15 april innan brittiska styrkor befriade lägret. Då var du dödligt sjuk i tyfus men valde själv att låta dig transporteras till Sverige via de vita bussarna. Du fick ett långt liv sedan du kommit till Sverige och bosatte dig i Deje. Du bildade din egen familj och arbetade i många år på Tetrapak. När du lämnade livet 2012 hade du överlevt ett av de värsta brott mot mänskligheten som världen skådat.
Här har vi två författare som genom sitt författarskap vill göra skillnad, Alexandra Pascalidou och Eva Thorstensson
I tisdags var vi och såg ”Mammorna”. Det var knäpptyst under föreställningen. Så berörda vi blev. Och heligt förbannade. Berörda av mammorna och deras söner, berörda, men också stärkta, av Alexandras och hennes kamp för att uppmärksamma Sveriges växande segregation. Vi behöver bli fler som engagerar sig för frågor som rör människors lika värde, vi behöver bli fler som står upp för demokratin.
”Inte glömma, inte minnas” 1996 kontaktades Eva av Björn Samuelsson från Brottsförebyggande centrum: ”Flora Gladh, överlevare från Auschwitz, vill ha sin historia nedtecknad.” Så fick det bli och Eva skrev boken ”Inte glömma inte minnas”. Många år har förflutit sedan dess, men boken har knappast mist sin aktualitet. Om vi ser till den samhällsutveckling vi har idag, så är det kanske snarare tvärtom.
I en berättande dikt gestaltar Eva Thorstensson de smärtsamma minnesbilder som en av förintelsens överlevande, Flora Gladh, har förmedlat. Bokens undertitel antyder att det finns flera nedslagspunkter; kriget på Balkan och ett rasistiskt illdåd i Skåne. Det genomgående temat i boken understryks ytterligare av en nyskriven dikt från ett krigshärjat Syrien. ”Inte glömma, inte minnas” är en nödvändig och uppfordrande bok, en poetisk upplevelse och en verklighetens grymma dokumentär, som dröjer sig kvar långt efter avslutad läsning.
2018 bestämde vi, projektledare Pia Torstensson och författare Eva Thorstensson, oss för att vi ville göra något mer av denna viktiga bok. Vi kontaktade skådespelaren och regissören Sandra Backman. Hon läste boken och blev väldigt berörd av Evas text. Tillsammans vill vi nu hedra Floras minne genom att hålla hennes berättelse vid liv. Vi vill agera motstånd till de högerextrema krafter som fortsätter breda ut sig i samhället. Vi behöver koppla ihop dåtid med nutid för att kunna skapa en värdig framtid där människor får existera på lika villkor.
Demokratiprojektet ”Inte glömma, inte minnas” är ett antirasistiskt folkbildningsprojekt som innehåller en föreställning om Flora Gladhs liv, ett folkbildningsmaterial som fokuserar på att bemöta vardagsrasism, en filmatisering av föreställningen och arbetsprocessen bakom, samt möjligheter till eget skapande. Vår ambition är att alla elever årskurs 8 i Värmland samt företag och organisationer ska få ta del av vårt material.
En förutsättning för att Region Värmland ska stötta projektet är att minst 8 kommuner är med. I skrivandets stund har vi nu uppfyllt Regionens krav och de 8 kommuner som kommer delta i projektet är; Forshaga, Arvika, Eda, Kil, Hagfors Torsby, Hammarö och Munkfors. Tyvärr har vi fortfarande inget svar från Region Värmland och vi sitter nu med bakbundna händer, men vill inget hellre än att börja arbetet med projektet!
Våra samarbetspartners i dagsläget är: Agera Värmland Forum för levande historia Riksteatern Värmland Sebrafilm Länstyrelsen Värmland samt Kulturens Bildningsverksamhet som är vår projektägare.
Det kan vara svårt att tillbakavisa fördomar och rasistisk retorik. Genom vårt projekt vill vi bredda kunskapen om vardagsrasism och ge fler modet att våga stå upp för varandra. Kulturen är en viktig del av vårt samhälle och ett bra redskap att använda sig av, både för att beröra människor på ett känslomässigt plan, men också för att synliggöra samhällsstrukturer. Vi vill använda teatern som kanal till en känslomässig upplevelse och möjlighet till identifikation. Det finns en inneboende kraft i konsten som kan hjälpa oss förstå varandra, och komma varandra närmare. Teatern ger oss möjlighet att uppleva historien via nuet och därigenom få syn på vår egen samtid Rasism är ett hot mot demokratin och det antirasistiska arbetet behöver vara konstant, överallt och ständigt söka inkludera fler målgrupper. Demokratiprojektets form är folkbildningsbaserat och vi kommer att arbeta för att så många som möjligt ska inkluderas i sammanhang där frågor som rör vår demokrati diskuteras. Det är viktigt för oss att nå ut i hela länet då vi vill prioritera de platser där tillgången till kultur är begränsad och antidemokratiska krafter har ett starkt fäste.
Maria Rydén, tf förbundschef Kulturens Bildningsverksamhet Pia Torstensson, projektledare Eva Thorstensson, författare Sandra Backman, skådespelare/regissör
Bilder, sekvenser ur ett liv som började i den lilla ungerska staden Kecskemét och slutade i Deje många år senare. Ett par återbesök i helvetet tillsammans med överlevaren Flora Gladh som resulterade i min bok Inte glömma, inte minnas.
Flora i Auschwitz
På Floras uppdrag började jag 1996 att intervjua, lära känna en av de människor som upplevt och överlevt det som vi andra inte kan föreställa oss. Jag gjorde ett försök att förstå; bandade många timmar vid köksbordet i Deje där Flora levde hela sitt vuxna liv sedan hon kommit från Bergen-Belsen med de Vita bussarna 1945. Banden ska nu ingå i samlingarna i det som ska bli Sveriges museum om förintelsen i Stockholm. Forum för levande historia kommer att hämta materialet hos mig i Glaskogen eftersom det är alltför värdefullt för att skickas på annat sätt. Nu kommer Floras röst att finnas för eftervärlden. Bilderna från återbesök i hemstaden tillsammans med storebror Nandor som satt i Mauthausen under ondskans tid.
Han hade aldrig berättat för sin dotter, hon visste ingenting om vare sig förintelsen eller om pappans historia. Sitt namn Kati hade hon fått efter pappans yngsta syster Kati som fem år gammal förvisades till gaskammaren tillsamman med tre syskon, mamma och pappa medan Flora tittade på och inte förstod att det var sista gången hon såg dem.
Ett minneskapell i Kechkemet är allt som finns kvar. Deras namn i guldskrift på marmor.
Under besöket letar Flora efter den guldring hon gömde vid en gravsten på den judiska begravningsplatsen som låg granne med det lilla vita barndomshemmet. Ringen gömde hon för nazisterna den dagen familjen tvingades till gettot i väntan på transport till Auschwitz. Hon hittade aldrig ringen.
Trots allt bestämde Flora och jag att avsluta besöket i Ungern med en brakmiddag på en fin restaurang i den gamla delen, Buda. Under middagen spelade ett violinkapell för gästerna och en av violinisterna kom fram till vårt bord. Flora förklarade på ungerska att vi var från Sverige varvid han spelade nationalsången för oss. Trodde han. Men vi lät honom tro att Värmlandsvisan är Sveriges nationalsång. Inte oss emot.
Demokratiprojektet ”Inte glömma inte minnas” kommer att lyfta Floras historia, det ondas ansikte i dåtid nutid och framtid. Nu är vi snart igång med arbetet att producera en föreställning, en film, och ett folkbildningsmaterial. Vi vill vara en god kraft i våra barn och barnbarns framtid.
